fardkost

jag är inte längre tom på ord, jag har saker att säga dig, men tänk om de svider? Svider så hårt att jag aldrig mer vill se dig i ögonen. Jag vet faktiskt inte om jag bryr mig. Jag vill inte ha dig längre. Jag hatar att du äcklar mig, men det är sant. Hur kan leendet som jag en gång tyckte var världens vackraste, se så falsk och hånande ut? Det där håret, långa, blonda håret, som jag i timtal kunde ligga och känna på, på kvällarna, har fått en råttfärgad nyans trots samma gamla blekning? Jag vill förstöra allt som är bra, såra dig för att förstöra mig.

Jag älskar dig inte längre, jag hatar att jag inte älskar dig längre. Le aldrig mot mig igen, hämnas tills du dör för att få mig att inse värdet av mina handlingar. Dags att rasera tillvaro.