fardkost

förstår du inte att vi har vi slipat udden av allt?
förstår du inte att jag inte vill längre?
jag trodde aldrig på dina ord när du sa att det var ödet som var problemet
det var du och dina så kallade förfinade sinnen som lurade sig själva, det var det som skapade illusionen
av ditt stora ego
för jag vet, det finns inte där på riktigt
men det spelar ingen roll nu när vi har slippat udden av allt
det spelar ingen roll men du får mig att sluta tänka klart
jag vet att det inte finns något att hämta
men du får mig att inte längre tänka klart.

du kommer att falla dit igen 
om du inte lär dig att bli tom utan att sluta andas

långa tysta sekunder tankar bortom beröring
inga handfasta slag, bara romantiska skiftningar under en gråspräcklig fasad
aldrig någonting vi kan nå
flummigt virrvarr och nariga händer i en saga som kommer att få ett lyckligt slut