avslut
Du vet att jag hade skrytit om dig va? Beundrat varje ord av tysthet.
torsdagsnostalgi
tänk alla de gånger
vi har snubblat i våra egna fotspår
vi springer snabbare för att aldrig falla handlöst
ingen hejd på viljan av framgång
aldrig stanna och tänka:
att jag så många gånger har snubblat i mina egna fotspår
sedan viskat:
Nu älskling
ska aldrig ramla igen.
åka ovanför molnen
Vad var det som fick dig att börja frysa igen?
trots fullständig uppräddad stolthet
sakta, vinge för vinge, spår för spår
var det någon som tog fjärilarna ifrån dig
kvar lämnade ett öppet sår
och fick dig att andas utan att leva
