fardkost

Midsommar. Glädje man kan ta på, som ligger tunt på ytan och inte djupt inrotad. Sånt gillar jag. Ytligheter. Glad midsommar!

Plötsigt så känns allt så platt, enkelt. Varför förvillar vi oss vi våra egna fotspår? Enkelt enkelt enkelt.

Samtidigt förstår jag ingenting. Bakisångesten talar. Gårdagens ord gör mig påmind, en kväll mer förvirrande än andra. Jag förstår inte. Eller så gör jag det, men det är enklare att inte förstå. För jag vill nog inte förstå igår.

varje sinne känner av dig.
jag i mitt huvud hör din röst, känner dina händer mot mitt bröst
du går att ta på.

Du har mig förlorad.
 
Du kan kasta mig mot marken! Jag går inte sönder.
Du kan spotta på mig. Kalla mig värdelös. Jag går inte sönder.
Du kan trycka på mina svaga punker
För visst vet du vart jag har dem, jag har berättat, berättat allt för dig. öppnat mitt bröst visat mitt hjärta och låtit dig känna , andas in.
Du kan trycka ner så långt som bara du som vet vad jag går för kan.
Jag går inte sönder!
 Du kan säga att du hatar mig, att du aldrig mer vill se mig, att du äcklas av mina struliga lockar och mitt sätt att vägra skapa ordning. Jag går inte sönder. Jag går aldrig sönder!

För du har mig förlorad och jag är din även om du inte vill.
Du kan inte förstöra mig.
Du kan trycka ner mig så långt att jag känner den kalla asfalten mot min kind, men jag går inte sönder för du har mig förlorad även om du inte vill.
Så länge jag är din kan jag känna gruset i min mun, slaget mot min kind och vreden i dina ord. Jag är fast i dig. Även fast jag inte vill. Jag går inte sönder.