fardkost

Igårkväll vände lyckan, idag gömmer jag mig bakom svarta ögon och blodröda läppar, tar ett djupt andetag och undrar om det är så här det ska kännas. Funderar när syret började att inte räcka till åt alla och när min drivkraft egentligen sjunk till botten. Var det verkligen igårkväll eller när började det bli svårt att andas?