jag vill inte bli någon pretentiös konstnärssjäl.

jag vill skriva om kärlek. Jag vill berätta hur det känns att vara underbart kär eller hur det känns som om hela världen ska rasera för att den man vill ska hålla i en inte gör det. Jag vill, men jag kan inte. jag är för ung för att ge råd, jag har för lite erfarenhet för att det ska ha någon betydelse. Jag skulle kunna skriva om vänskap. Men den är inte komplicerad, den är ren och kristallklar. Den är nästan aldrig svår. Man kan välja att se det svåra, men det tänker jag inte göra, jag väljer att välja bort det som är svårt. Men måste vara svårt för att man ska kunna bli en pretentiös konstnärssjäl, det har min pappa lärt mig. Tur att jag inte vill bli en pretentiös konstnärssjäl då. Tur att jag känner meningslösheten och inte någonting hårt och kallt som fyller mig för att sedan kunna känna att allt är riktigt bra. Tur att det inte finns någon storm så jag slipper känna den och sedan lugnet efter. Sån jävla tur.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0