jajajjaa
Jag brukade skriva. Många långa texter om iaktagelser, tankar och bara virrvarr. Men som med det mesta kommer till en punkt, då kreativiteten tar slut, man blir själsligt tom och man kan inte längre få orden till liv. För jag älskade det. Formuleringar av meningar, obetydelse som blir till betydelse med rätt rörelse i tankarna och rätt placering av orden. Det finns en magi där, en rätsida på allt det som inte borde ha en sådan och en mening med varje litet ord bara det blev nerskrivet. Men ibland tar det som sagt stopp. Det har tagit stopp för mig och endast små glimtar kan komma fram ibland. Jag vet vad som tar emot och jag hatar det. Det är regler. Det handlar om att man ska uttrycka sig på rätt sätt, man ska få med tillräckligt många punker. Man ska slakta en jävla text för att få med en nerskriven betraktelse som inte ens är ens egen, utan den låter bara bra och är fin att titta på.
