fardkost

Om allt gör ont
är det då på riktigt?

Om allt känns bra
lever vi då i illusion?

Vi som evígt kommer att propsa med våra låtsatssköldar
De som egentligen finns där men inte går att se.
Bara känna.

Vi som alltid kommer att ligga sömnlösa om nätterna för att formuleringar om livet, exixstes och sockerhjärtan formas i våra huvuden och gör oss galna

Galna och höga av livet
På gott och ont

Faller vi så faller vi rejält
Eller så svävar vi, högt, högt i det blå.

Det finns inga mellanting.
Mellanting att landa på, andas ut i. Vi får andas i farten. Vi har inte tid att stanna. Aldrig aldrig stanna.

En ständig balansgång. Stannar vi, faller vi. Åker vi för fort, med full fart tills vi inte längre kan bära oss själva, krashar vi.

Men vi kommer inte att krasha.
Inte än iallafall.
För jag ska sväva på höghet tills något  med sin fulla, illvilliga kraft tvingar mig att stanna.