fardkost

Ett vårdslöst slösande av leenden, allt har jag gjort för att få din uppmärksamhet.

Men jag är trött på den nu, och när du frågar om det kommer att hålla föralltid orkar jag inte ens le igen för att göra dig nöjd, för att göra mig nöjd.
Frågan är fylld av tragikkomik och allt jag får fram är ett förvridet ansikte.
Du ser så sorgset, hjälplöst frågande ut, jag tycker synd om dig och stryker min hand över din lena smala kind med de där utstickande kindbenen som jag egentligen tycker så mycket om men just nu bara vill glömma. För de kväver mig sakta, du kväver mig sakta.

Så jag svarar: Nej, det kommer inte att hålla föralltid, faktum är att det är över nu. Ingenting med mig håller föralltid baby.  Ett sista ansträngande.

Jag vänder mig om och går utan att se i dina ögon.