fardkost

Jag tycker att det är konstigt att man värderar kärlek som i jag är kär i dig-kärlek högre än vänskapskärlek eller eller kärlek till nära relationer. Den andra beskriva sorten är så mycket lättare att ta in, luftiga och mer sockervadd utan kladd. Man slipper det bitterljuva som kommer med jag är kär i dig-kärlek och får bara det ljuva. Varför kan vi aldrig bara nöja oss med att saker är bra? Det måste tydligen ibland göra himlastormande ont också. Men det är väl så vi vet att vi lever, när vi efter allt det söta känner den bittra eftersmaken som vi som vi tar in med glädje trots att vi avskyr den mer än allt annat.