tired

Vad ledsen man blir när man har skrivit ett inlägg och det försvinner, speciellt eftersom jag har insett att förlorade ord är förlorade för alltid.

Idag: Jag har läst mig att det är okej att älska teatern repliker. Har alltid gjort det i smyg eftersom jag i en evighet har matats med att det inte är okej, eftersom replikerna gömmer känslorna. Känslorna ger texten tillbaka sitt liv som de hade när det skrevs (åh detta fantastiska stadium som måste gå förlorat) och texten ger känslorna mark att stå på. Så det så.

Imorgon: Ny luft, nya andetag i en ny virvelvind. Jag tror att detta kan bli bra tillslut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0