tar den någonsin slut?
vi sågs varje morgon i den långa korridoren som man egentligen aldrig trodde skulle ta slut, utbytte trevligheter med en glättig fasad. Vi såg, vi hälsade, och växlade meningslösa ord. Aldrig någonsin kunde någon veta, men jag såg att du under den varma, fantasifulla ytan frös. Frös så in i helvete varje morgon då vi såg rakt in i varandra utan att blinka.
Kommentarer
Trackback
