fardkost

Varför slutar man att göra saker man känner att man bara måste när man blir äldre? Sådana här sake rsom känns bra för att man har en illusion av att det ska kännas bra. Kanske inser man att det finns en verklighet och att de verkliga känslorna griper hårdare om än. Men jag vill aldrig att det ska bli så. Jag älskar illusionen av vad som är vackert och känns bra, för tänker man att det känns bra så gör det det.

Jag menar sådana saker som varför inte äta maten bara för att den är så fantastiskt fin, även fast man vet att den inte är speciellt god. Eller springa det snabbaste man kan utan mening för att det ser så härligt ut. Varför måste man ifrågasätta varför? Varför är bara därför. Därför att jag vill. Jag älskar att bli lurad av förväntningarna, och jag hoppas faktiskt att det aldrig ändras.