fardkost

varför fick vi aldrig lära oss
att det var inte de med dåligt rykte vi skulle akta oss för
de som svek och var otrogna, levde utan konsekvenstänkande och moral
för visst visste vi att de skulle såra oss i slutändan
hjärteskärande
i tusen bitar
det var nästan så att man längtade efter det
för man visste så tydligt: Detta är ingenting för mig
väntade sig att falla handlöst och innan tänka: Kommer jag att klara det?
Jag kommer att falla handlöst, slå upp ett djupt hack i pannan och stå inför något som skulle göra en starkare
när vi detta sedan hade lärt oss
och stolt kunde kalla oss trasiga
letade vi upp en hel själ, som skulle göra oss själva hela igen
men pressen var för stor, för ett hjärta så stort, nativ och fullt av fjärilar
så där stod vi igen
mer trasiga än någonsin
och ställde oss frågan: Kommer jag att klara det här?
Då var det ingen som visste längre.
Så oförutsägbart.