dansa min docka ta efter mina steg

varför kan vi aldrig
dansa i samma takt
romantisera över en framtid i dekadens och cigarettbestyrda foton gulnade i kanten
aldrig bry sig om vardag eller framtid med kolsvarta lungor för slagna för att användas
yra grannbarn vi aldrig ville lära oss att gilla
aldrig sträcka sig utanför mallen
av överflöd och otacksamhet
för vi har allt
men kan få så mycket mer

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0