fardkost

du sa alltid
att du skulle vandra hela vägen
möta världen som skulle vara öppen för din storsinhet och naiva optimism
aldrig
skulle du kunna bryta dig fri
från smutsiga förortsfasader
och märket från en cigarett på handleden
gjort som ett roligt patytrick
så billig
när de tomma skratten hördes eka
äkta men tomma
plastglas med bål
för du vet att, vi hade aldrig något att egentligen skratta åt?
med din livs kärlek springades runt benen om dig, desperat efter något mer än din uppmärksamhet men nöjde sig med det som fanns 
att hon aldrig kunde sluta sukta efter mer!
i hela atmosfären av plast och kläder i polyester
jag tror aldrig att hon ville vara med dig
hon kunde bara inte slita sig loss från smutsiga förortsfasader
precis som du blev hon kvar i för små skor och händerna i fickorna