sist in

Han hade ju eget företag och grova boots till mjuka lockar, mimik som fick mig knäsvag och att undra över tusentals oväsentliga ting som jag förut aldrig brytt mig om. Han gjorde småstadsliv till en himmel utan slut och fick mig att vilja pausa och leva kvar i sekunden tidigare. Om han ändå bara aldrig hade förstått att han och jag var för olika för att existera till ett vi, om jag bara hade kunnat pausa sekunden tidigare så skulle jag ha legat kvar naken i sängen och sett ut över ditt näst intill ohygieniska vardagsrum vardagsrum med hopp i blicken och isande oro i själen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0