fri

enkelt som svart på vitt, gömmer du taggarna på törnrosbuskarna.
lika naivt som ett flykigt beroende som för stunden tar en med storm, vill jag ta dig förgivet.
Lika blåögd lägga kinden mot din axel
som en fågel som flyger rakt emot fönstret och hoppas, hela vägen fram
känna svag parfym mot fingertopparna
lika självklart som ett barn som springer över vägen, vill jag lägga mitt hjärta i dina händer.
Nu älskling; du kan göra vad du vill med min tilltro och jag faller handlöst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0