fri

Du sa alltid:

Tänk aldrig på sommaren eller hösten eller glasasken som gick i tusen bitar och spillde ut hela dagen.

Sedan sa du:

Älskling. Jag har drömt om dig. Att vi aldrig mer behövde be om mer.

Du lämnade rummet med ett leende som sade att du önskade dig drömmen. 

Jag tänkte, när tanken slog mig att du ofta sa detta, så tänkte jag: Jag förstod nog aldrig ironin i din missnöjda röst. Kanske lika bra det för nu står jag här barbent och dansar med främlingar med vackra ögon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0