fardkost

Tänk att allt annat kan kännas så oviktigt. Just nu vill jag bara flytta hem, vara arbetslös och låta pappa ta hand om mig. Känns inte väsenligt med ett jobb, med Stockholm. Om en vecka säger jag tack och hej, tar en paus från livet och tar tag i det när det känns kul att andas igen. Helt plötsligt handlar den här bloggen verkligen om mig, inte om någon låtsatsvärd. Men det enda jag kan göra nu är att skriva av mig. Känns helt sjukt, står mitt i en galleria just nu, ska vara glad och sälja som en idiot, istället står jag här och skriver. Men jag måste, jag kommer spy om jag inte kan få skriva ner allt  nu på en gång. Vill inte direkt stå här och gråta istället. Dags att bita ihop.